tinalajnen

Usch, igår fick jag ett brev från regíon skåne. Den planerade operationen har nu fått ett datum - 7 november. Ibland är det verkligen snabba puckar för sjukvården - 2 veckor efter att jag varit på ett läkarbesök får jag besled om operation! Jag ringde till avdelningen igår för att ta reda på hur stora salar de har med tanke på att Alice fortfarande ammas och hon lär inte kunna vara utan mig en hel natt. What a surprise att de bara har 2-salar och 4-salar... Undrar om det funkar med en 6 månaders baby....! Ha! Så efter att ha pratat igenom med Anders och vänt och vridit på alla tankar så ringde jag upp vårdkoordinatorn idag och förklarade min situation och enligt henne finns det ingen plats att ha sitt barn med sig så det fanns bara en sak att göra - skjuta fram operationen! Trots att läkaren hade planerat in att jag skulle högprioriteras... Hade gallstenen varit stor som bara den hade jag förstått men det var en ministen och sedan grus, som antagligen åkt ut nu när jag ätit medicin. Men i alla fall så kommer jag, efter nyår, på nytt att bli kallad och då hoppas jag att lillfisen inte tuttar på natten mer för då kan det lösa sig!

Idag har lillan även lyckats att sätta sin mammas hjärta i halsgropen men allt gick bra så det finns ingen anledning att älta det!

Loppisen har även lyckats ställa sig på alla fyra igen. Utan stöd alls! Hon stod och gungade en stund innan hon trillade ner på magen och blev ledsen! Jag tror att hon har lika dåligt tålamod som sin far. Det ska fungera med en gång annars så... skriker jag!!! Ja, Alice då - inte Anders! Ha, nu är hon uppe på knä igen! Sötisfisen!

                                                           Och sen ner på magen....! =)