tinalajnen

Nu känns det "äntligen" som jag blivit lite frikopplad från Alice. Hon har under hela tiden varit extremt mammig och ej velat släppa mig. Har inte ens kunnat gå på toaletten utan skrik och bråk från hennes sida - det har slutat med att jag lagt henne i bilbarnstolen och tagit med henne in på toaletten. Men som sagt, nu, nu har det skett en förändring. Alice är så klart, fortfarande, mammig men hon kan underhålla sig i längre perioder sittandes på golvet. Men som på alla medaljer så finns det en baksida och just på denna medaljen är baksidan att hon numera är jäkligt snabb när hon kryper. Hon kryper överallt och snabbt!!! Så nu blir det allt som oftast "Nej!", "AKTA!" och "APPAPP" - fast hon har inte riktigt lärt sig innebörden av orden. Men det kommer väl.

Just nu sitter jag i TV-soffan och Alice står på knäna vid ena bokhyllan och pillar på mina böcker. Ska hon månne bli en bokmal?! Och nu är hon på väg över vardagsrumsgolvet - efter Morrizon... Som inte är så jätteförtjust i Alice men han gör inget som väl är. Han brukar backa når hon kommer krypandes. Dixie är inte lika smart utan hon brukar sitta kvar när Alice är på väg vilket oftast resulterar i att Alice får tag på svansen eller pälsen. Men som sagt, katterna rör henne inte vilket jag är oerhört glad över. Det var min största fasa när vi skulle lämna patienthotellet - jag grät hela bilturen hem då jag var säker på att Morrizon skulle hoppa på Alice och att vi skulle bli tvugna att göra oss av med honom. Usch hemska tanke!

Över till något annat! Igår hade jag bestämt träff med en före detta arbetskollega och hennes lilla tvååring! Vi träffades på Nova och tog en underbart god fika på Espresso house...Nu vet jag att himmelriket stavas FRAPINO... My godness! Det är tur att det inte finns så extravaganta caféer i Staffanstorp - då hade vi nog varit stammisar där, dessvärre. Och förresten hade jag nog rullat fram om jag skulle dricka en sådan varje dag....
Efter fikastunden tog Alice och jag bussen till sjukhuset där jag lämnade lite prover, som egentligen skulle tas i slutet av oktober - men som sagt - mammafisen gör det svårt att komma utanför hemmets fyra hörn. Proverna är en efterslängare från KAVA där jag var inlagd i slutet av augusti på grund av gallstensanfall. Förhoppningsvis är alla prover felfria!

Förresten, här kommer en bild på Loppans nya kunskaper - hon har nu lärt sig stå... Oftast är det vid TV-bänken för där kan hon "klättra upp" på hyllorna tills hon kommit upp på fötterna. Så nu får vi sanera vardagsrummet från ömtåliga saker som kommer i de små händernas väg, för allt ska ju pillas på....!