Maxpuls?
Det är ytterst få gånger som jag stressar upp mig! Jag har alltid haft en "jaja, det löser sig"-attityd samtidigt som jag ändå blir ganska nervös av mig! Jag stressar mycket sällan och har ett jobb där jag själv kan lägga upp arbetsdagen och på så sätt slippa att det kör ihop sig - att prioritera kallas det så fint! Men ibland finns stunder då jag känner "fuuuuuck det här skiter sig" och stresspåslaget slår på, maxpulsen är ett faktum samt andra kroppsliga fenomen (muntorrhet, perifer kroppskyla osv) uppkommer! Vanligtvis brukar detta fenomen uppkomma på diverse lekland då en viss little miss A-girl springer ifrån sin mamma (ångest delux på den), påminnelsen om man är uppbokad på mer än ett ställe samtidigt (går det att klona sig? Klyva sig?) eller som i de flesta fall - cykelturen till busshållplatsen var och varannan morgon! Idag hade jag lätt kunnat spurta förbi Lance Armstrong på sista etappen av Tour de France (not likely men ni fattar...!) och när jag kommer fram till hållplatsen lagom rosig om kinderna och med en tresiffrig hjärtfrekvens får jag naturligtvis stå och vänta på bussmöget som var försenad....! Ajja... Men det löste sig i allafall - jag får väl se mitt cykellopp som gratis träning!
